Snö som ser ut som konfetti

På fönsterblecket på jobbet ligger finfin snö som ser ut som konfetti i silvervita nyanser. Ovanför Helsingfors domkyrka välver sig skyar i silvergrått, de gröna kupolerna är pudrade med snökristyr och det vita bryts av ett par snöskottande traktorer i sanna nyans av gult som det Engelritade huset öster om Unionsgatan.

Själv drar jag mig för att göra den sista rycken före jul bara för att jag sen tänker lämna kontoret och det ser så kallt ut därute. I stället sitter jag härinne och fryser i rummet med nyckelpigorna som är mitt kära, kära arbetsrum. I kväll ska Nora och jag njuta av Lyrans och Akademens julkonsert och efter det äta sniglar på Sikala - en födelsedagstradition från i fjol som vi inte orkade med på Noras riktiga födelsedag. Och nu när vi ändå ska till Johanneskyrkan passar vi på.

I morgon ska jag sitta i radions rimpanel. I mitt barndomshem var rimvakan ett av de populäraste radioprogrammen inför jul, i år får jag själv bidra i sällskap med Herman von Numers och Peppe Öhman. Förr i världen var det Bosse Österberg och Maryelle Lindholm som satt där så det känns som om jag har stora skor att fylla. Jag hoppas en lagom tramsig inspiration ska slå till: de roligaste rimmen är de som lyckas överraska skalden själv och för ett par år sedan lyckades jag till min stora förvåning rimma på Horace Engdahl.

Granen är pyntad och bland årets nyförvärv finns en robot, en tiger och den kitschigaste bambi med bjällror runt halsen som går att uppbåda i hela Helsingfors. Några smakprov:

En riktigt hjärtevarm, glittrande och kärleksfull jul önskar jag er alla! Frid, fred och fröjd är mina viktigaste önskningar.