Jag gillar inte riktigt att mina Facebookbekanta kan se vad jag spotifierar. Fast jag har ju rätt cool musiksmak de gånger jag överhuvudtaget vill ha musik omkring mig för silence is golden. Och Silence is golden är en låt ni inte kommer att se mig lyssna på.
Och precis nu när jag själv lyssnar på Christmas music from Sweden med Orphei drängar ser jag att en av killarna i parallellklassen som var tuff när vi gick i lågstadiet sitter och lyssnar på åttiotalets allra smörigaste ballader. Vi snackar The first cut is the deepest och Sometimes when we touch. Jag är hjärtinnerligt glad åt att jag kan spionera på honom med hjälp av sociala medier och veta att han lyssnar på samma smör som vi dansade tryckare till i Koskinens källare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar