Vårt postkontor flyttade för ett tag sedan och numera är det ett otyg att ta sig dit. Kontoret ligger på fel sida av Dickursby, ingenstans nära tåget eller något annat vettigt ärende man kan tänka sig göra. Sedan Nora slutade åka vagn och cykelsäsongen tog slut är det enda relativt bekväma sättet att ta sig dit med bil. Vilket jag givetvis inte gör om jag inte samtidigt kan göra ett flertal andra ärenden. I dag körde jag målfärgsrester till tippen och passade på att lösa ut ett paket.
Postens parkering var knökfull men jag hittade en liten plats ändå. Föga anade jag att det skulle ta mig 20 minuter att lösa ut mitt paket och när jag kom tillbaka hade jag fått p-böter. För den lilla parkeringsplatsen jag hade hittat var inte postens utan ett intilliggande företags med avgiftsbelagd parkering dygnet runt. Det här är ett otyg. Liksom det att jag numera måste ställa in min p-skiva varje gång jag kurvar in hos min lokala handlare för en liter mjölk. Det här är en ärta i näsan och en sten i min sko.
Men vad är det för runkare, ursäkta, onanister, som ställer sina bilar i timtals på andras parkeringsplatser vilket tvingar företagen till att bötfälla sina potentiella kunder för att parkeringen inte ska överbelamras av bilar som bara står där, dag ut och dag in? En vandrade pinne kan räkna ut att affärerna inte ställer upp på detta i längden, utan börjar bötfälla. Och inte bara dem som okynnesparkerar, utan också sporadiska bilisten J.S. som blir mäkta vred över att behandlas som en buse för att det är kö på posten. Och jag svär alltså inte över att det kostar att parkera, utom lite, för att jag fick böter. Jag svär över att det är besvärligt, för att jag tvingas komma ihåg en irriterande grej som gör mig sur. För att det blir ytterligare en smula mer obekvämt att ta bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar