Det finns ingen yrkeskår jag har så positiva erfarenheter av som vaktmästare. De brukar ha helhetskoll över sitt hus och le vänligt när man kommer och går. På mitt jobb finns det en dam som ler med hela ansiktet när jag kommer till jobbet. Det att jag dyker upp verkar ibland vara det allra roligaste som överhuvudtaget kunde hända henne. Hennes leende rullar ut sig som en röd matta och jag känner mig som en v.i.p. Jag har länge tänkt bjuda henne på fika men hittills har jag tyckt mig ha för bråttom.
I morse var det dags. Jag tittade in i båset och frågade hennes kollega om de dricker kaffe och äter bulle. De undrade nog vad jag var hög på men när jag förklarade att jag ville skämma bort dem lite blev de mycket glada. Av allt att döma hade de haft en förjävlig morgon: datasystemet i huset hade pajat så till den grad att flera dörrar inte fungerade och tur var väl det för annars hade även jag tagit en bakdörr in och inte bjudit på kaffe idag heller. I stället kom jag äntligen till skott, och där satt vi och snackade om ditt och datt tills vi tyckte det var dags att jobba vidare.
Jag presenterade mig i hopp om att få höra vad hon heter, men när jag gav henne mitt namn sade hon bara att det visste hon redan. Koll.
Hon heter Le(e)na :-) Den äldre blondinen heter Minna, om jag inte minns fel. De manliga minns jag inte vad de heter, utom nya huvudvaktmästaren som heter Mika. Den mörklockiga som vi fått över till Kajsa heter Sanna:-)
SvaraRaderaJa, bra vaktmästare är jordens salt! Jag minns i huvudbyggnaden när en av de fasta vaktmästarna var sjukledig en längre tid och de tog in väktare från en firma... Inget fel på personerna i sig, de var alla vänliga, men de visste ju ingenting! Leve vaktmästarna! När de kan sitt jobb så är det de som håller uni igång.
Tack, Koko! Nu fick hon ett namn! Minna visste jag, för henne presenterade Leena. Blott inte sig själv.
RaderaJenny fråga din stora syster om Hytonen och familj i Vårberga!
SvaraRaderaJa! För nu blev jag nyfiken!
Radera