I ljusa Österbotten började jag på Lanthandlerskans son av Lars Sund. Jag har varken läst den, Colorado avenue eller Eriks bok förrän nu, men vill läsa också de andra två, verkligen! Jag älskar att läsa dialog på dialekt - är innerst inne lite avis på folk som talar dialekt, och vilken dialog, sen! Och vilken dramatik. Från flykten från åldringshemmet till de sista sidorna är handlingen tät och folks öden fängslande. Livet har aldrig varit lätt. Annat än eventuellt korta stunder i taget.
Dessutom älskar jag hur Sund skildrar kvinnorna. Inte en tillstymmelse till kliché - hans porträtt är rena hyllningen till ett gäng verkliga tuffingar. Se där - ett sommarpaket som heter duga! I fjol plöjde jag Utvandrareposet och His dark materials och nu har jag återupptagit kontakten med Elie Wiesels holocausttrilogi Natten (som jag läste i fjol), Gryningen som jag läste ut i dag och Dagen som jag precis börjat med. Efter det vill jag läsa något snällt - kanske blir det mera Sund.
Har du läst Lars Sunds En morgontrött fågelskådares bekännelser? Eller Robert Åsbackas Orgelbyggaren?
SvaraRadera