Tröstlitteratur

Efter holocausttrilogin av Elie Wiesel (Natten, Gryningen och Dagen) blev det The Kite Runner. Efter allt elände och all outsäglig grymhet - min hjärna var tidvis tvungen att stänga av av ren självbevarelsedrift - kunde jag inte förmå mig att ta mig an Stalinin lehmät som jag egentligen vill läsa om, utan det blev Pride and Prejudice i stället. Och efter det ser jag fram emot att läsa Death comes to Pemberley. Bra och viktiga böcker allihop, i synnerhet de tre förstnämnda, men man klarar inte av hur mycket elände som helst.