Jag är ingen magisk supermorsa som kan hålla ordning på allt. Jag vet inte om såna ens finns, de flesta jag känner är väl rätt normaltankspridda, även om jag känner några stycken som har koll. Visserligen hade jag aldrig någon amningshjärna och jag tycker Nora var en rätt lätt baby, men nu när hon är en pratkvarn utan pausknapp och vi har varit tillsammans dygnet runt i tre veckor märker jag att jag håller på bli dum i huvet. För att jag inte hinner tänka klart.
Sedan var det ju lite dumt att det usla vädret gjorde att vi rivstartade från landet, handlade MacShit, dumpade Simon och Tengil och bagaget hemma, kastade i oss shiten och åkte till stallet, samtidigt som jag precis vid start insåg att vi måste fylla på olja. I samma veva pladdrade kvarnen på och tjatade om att hon ville spela på min telefon under bilresan. Och tjatade och tjatade. Och när vi kom till stallet var min plånbok inte med. Inte heller hittar jag den hemma. Och nu misstänker jag att jag körde i väg med den på biltaket.
Den här sortens disträ har jag aldrig varit förr. Och det finns inga utsikter till att jag återfår min koncentrationsförmåga förrän om två veckor, då semestern är slut.
Vi har haft fina dagar, och på sätt och vis känner jag mig utvilad. Men vet någon om man kan armera hjärnan så att det inte går att tjata hål på den så lätt?
måndag 22 juli 2013
Jobbigare än Bibeln - men nu är den läst!
Jag firade Jennydagen med att hetsläsa och blev äntligen klar med The golden notebook av Doris Lessing - boken jag kämpat med i över tre månader. Ja den var bra men jag tycker den var för tungläst. Den var spretig med de fem olika dagböckerna som tidvis var sega, även om det också var intressant att läsa om samma händelser ur olika perspektiv. Det var spännande att läsa om Annas olika affärer och förhållanden - med tanke på att boken kom ut på 50-talet måste den ha upplevts som väldigt promiskuös. Själv har jag varit tillsammans med samma man i sjutton år och aldrig haft något längre förhållande med någon annan och när jag läser om den maktkamp mellan könen som Lessing skildrar är jag lättad att jag har sluppit all den ängslan och väntan som huvudpersonen Anna brottas med. Efter sjutton år med samma man är det inte så hemskt mycket som är spännande så där till vardags, men det frigör en massa energi som kan läggas på annat. Och roligare.
Sedan handlade boken ganska mycket om livet i en koloni i Afrika och om kommunismen i Europa. Framför allt skildringarna av partipolitiken vara både intressant och dödtråkig.
Det tog mig ungefär lika länge att läsa Bibeln, men den krävde mindre koncentration - i huvudsak för att den består av så många fristående böcker. Och vissa delar, som krönikeböckerna, kan man skumma igenom för man vinner inte så mycket på att läsa vem som fick vilka barn med vem och hur många hundra år gamla de blev.
Det är rätt meningslöst att jämföra Lessing med Bibeln och jag gör det enbart för att de kostade på ungefär lika mycket. Och i slutänden var Bibeln definitivt mer läsvärd, vilket fortfarande är en poänglös jämförelse, men ska man sätta ner tre månader av sitt liv på att läsa något förhållandevis jobbigt rekommenderar jag Bibeln mer.
Sedan handlade boken ganska mycket om livet i en koloni i Afrika och om kommunismen i Europa. Framför allt skildringarna av partipolitiken vara både intressant och dödtråkig.
Det tog mig ungefär lika länge att läsa Bibeln, men den krävde mindre koncentration - i huvudsak för att den består av så många fristående böcker. Och vissa delar, som krönikeböckerna, kan man skumma igenom för man vinner inte så mycket på att läsa vem som fick vilka barn med vem och hur många hundra år gamla de blev.
Det är rätt meningslöst att jämföra Lessing med Bibeln och jag gör det enbart för att de kostade på ungefär lika mycket. Och i slutänden var Bibeln definitivt mer läsvärd, vilket fortfarande är en poänglös jämförelse, men ska man sätta ner tre månader av sitt liv på att läsa något förhållandevis jobbigt rekommenderar jag Bibeln mer.
Jag fick den racka jag förtjänade
Lill-Tengil är en ljuvlig hund. Precis nu ligger hon i mina armar medan jag bloggar och läser. I förrgår var vi på stor fest med en massa barn och en annan valp och hon var exemplarisk. Badade i gyttjedike ett par gånger och badades följaktligen i havet ett par gånger, annars var hon nyfiken, lydig, glad och snäll. Och urlycklig. Ett par gånger blev hon lite för uppspelt när barnen rusade omkring men hon kom genast när jag ropade och ingen blev traumatiserad för livet.
Om morgnarna sover hon gladeligen till elva, förutsatt att hon får gå och kissa med någon av oss på morgonkvisten. Och då menar jag bokstavligt talat ut, kissa, in och sova mera. Fast hon äter laddare, den lilla jäveln. Hittills har hon kostat mig en mobilladdare och en Macladdare. Och en Macladdare kostar lika mycket som en sjättedels hund, om hunden i fråga är placeringstik.
Om morgnarna sover hon gladeligen till elva, förutsatt att hon får gå och kissa med någon av oss på morgonkvisten. Och då menar jag bokstavligt talat ut, kissa, in och sova mera. Fast hon äter laddare, den lilla jäveln. Hittills har hon kostat mig en mobilladdare och en Macladdare. Och en Macladdare kostar lika mycket som en sjättedels hund, om hunden i fråga är placeringstik.
lördag 13 juli 2013
Sommarknark
Ice cream soda är den största behållningen jag har just nu av att min mamma var utbyteselev i Michigan i början av 60-talet. Man skivar jordgubbar i botten av ett högt glas, nästan halvvägs upp, toppar med små kuber av glass (ungefär en skiva av ett enliterspaket), pyntar med lite mer jordgubbar och fyller glaset med sprite eller annan citronsoda. Ät med långskaftad sked. Plötsligt känns mitt sunkiga kök som en diner.
Dvd-smörja för barn
Alvin och gänget 3 är en riktig bottennotering. Men har man lovat junior hyrfilm i R-kiosken får man hålla till godo med vad som finns. En film om ett gäng ekorrar kan väl inte vara helt fel, tänkte jag, men där högg jag i sten. Alvin är hyperaktiv gängledare med ett ego stort som lyxkryssaren de terroriserar, de med brillor är fega men smarta och hittar lyckan i varandras armar (för ingen annan vill ha en glasögonorm utom en annan glasögonorm), glupskisen är fet och korkad och resten är beige. Och olidlige Alvin faller för den snygga, ytliga bruden. Jag har inte följt med så jätteaktivt - med ett öga har jag samtidigt plockat fästingar av Tengil - men jag kan inte påstå att filmen skulle ha slukat mig med hull och hår, direkt. Enda höjdpunkten var när ekorrarna sjöng Kumbayah, my lord med sina smurfröster. Men det gör inte filmen värd att hyra. Skräp.
onsdag 10 juli 2013
Om att ta saker i egna händer
Vår inrikesminister Päivi Räsänen har under missionsdagarna i ett tal sagt att Bibeln är ett viktigare rättesnöre än lagen i vissa frågor, till exempel i frågan om abort. Nu förstår jag inte riktigt hur hon kan tänka att hon som minister, det vill säga representant för rikets verkställande makt, kan säga att religiösa skrifter smäller högre än rikets lag. Anse det kan hon ju naturligtvis, men det finns gränser för vad man får säga om man innehar en ministerpost. Det är fler som tycker som jag - två privatpersoner har anmält henne till JO och rättskanslern - och jag hoppas att detta får följder: om inte andra så en diskussion om vad man som minister kan uppvigla till. Jag är inte lika säker på att Räsänen vill tillåta andra religiösa samfund samma egenmäktighet, och framför allt ser det ut om om egenmäktigheten bara gäller hennes egen bibeltolkning. Är vi bokstavstrogna finns det väl en viss diskrepans i att Räsänen är minister, kvinna som hon är.
Klart som fan att abort är en jävligt knepig fråga. I princip. I praktiken är det ändå solklart att barn har rätt att födas önskade. Jag menar inte att alla barn som föds är så önskade som de förtjänar att vara, men faktum är att det är de finländska barn som adopteras är försvinnande få. De som väljer abort har rätt att få den skickligt utförd i trygga förhållanden. Ingen vinner på att det föds alkoholskadade barn, för att nämna ett exempel. Jag anser att Finlands lagstiftning om fri abort till vecka tolv, med undantagstillstånd fram till vecka tjugonågonting, är väl underbyggd och rimlig.
TILLÄGG:
Ser för övrigt att Basse slår huvudet på spiken i sin senaste stripp. Läs!
Klart som fan att abort är en jävligt knepig fråga. I princip. I praktiken är det ändå solklart att barn har rätt att födas önskade. Jag menar inte att alla barn som föds är så önskade som de förtjänar att vara, men faktum är att det är de finländska barn som adopteras är försvinnande få. De som väljer abort har rätt att få den skickligt utförd i trygga förhållanden. Ingen vinner på att det föds alkoholskadade barn, för att nämna ett exempel. Jag anser att Finlands lagstiftning om fri abort till vecka tolv, med undantagstillstånd fram till vecka tjugonågonting, är väl underbyggd och rimlig.
TILLÄGG:
Ser för övrigt att Basse slår huvudet på spiken i sin senaste stripp. Läs!
måndag 8 juli 2013
Sommar som ett oskrivet blad
Jag avskyr att planera semester. Får en lätt ångest när folk vill träffas alltför långt på förhand, för är man inte försiktig sitter man plötsligt med en fullbokad semester med logistiskt strul som ingen är riktigt nöjd med. I synnerhet i år då jag jobbat röven av mig under våren och försommaren är jag tacksam över att sommaren är MIN.
Sedan fick jag ju ridlektionerna, som är den perfekta födelsedagsgåvan eftersom jag verkligen vill lära mig rida, även om jag inte visste om det förrän presentkortet var ett faktum. Och nu är inte bara jag fast utan även Nora. Hon fick sin första lektion i dag, en halvtimme på ledd häst, och nu vill hon rida varje dag. Hon satt i sadeln som om hon aldrig gjort något annat, och var den enda i gruppen som ville pröva på att trava. Vilket var det bästa med hela lektionen.
Fast lite stolt är jag över mig själv också: jag ledde ponnyn i terrängen, som om jag aldrig gjort något annat, efter att tjejen som egentligen skulle leda blev trampad på foten.
Nu ser det ut som om jag är på väg att bli stallmorsa. Hellre det än fotismorsa, alla gånger.
Sedan fick jag ju ridlektionerna, som är den perfekta födelsedagsgåvan eftersom jag verkligen vill lära mig rida, även om jag inte visste om det förrän presentkortet var ett faktum. Och nu är inte bara jag fast utan även Nora. Hon fick sin första lektion i dag, en halvtimme på ledd häst, och nu vill hon rida varje dag. Hon satt i sadeln som om hon aldrig gjort något annat, och var den enda i gruppen som ville pröva på att trava. Vilket var det bästa med hela lektionen.
Fast lite stolt är jag över mig själv också: jag ledde ponnyn i terrängen, som om jag aldrig gjort något annat, efter att tjejen som egentligen skulle leda blev trampad på foten.
Nu ser det ut som om jag är på väg att bli stallmorsa. Hellre det än fotismorsa, alla gånger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)