tag:blogger.com,1999:blog-60296719903620520232024-03-14T04:56:05.852+02:00Hemsolenjsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.comBlogger906125tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-20886224071586992412016-10-13T11:56:00.001+03:002016-10-13T11:56:49.887+03:00Hur man fostrar en läsande unge
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}
@font-face
{font-family:Wingdings;
panose-1:5 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:2;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:0 268435456 0 0 -2147483648 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 18 0 131231 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-ansi-language:SV;}
p.MsoListParagraph, li.MsoListParagraph, div.MsoListParagraph
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-ansi-language:SV;}
p.MsoListParagraphCxSpFirst, li.MsoListParagraphCxSpFirst, div.MsoListParagraphCxSpFirst
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-ansi-language:SV;}
p.MsoListParagraphCxSpMiddle, li.MsoListParagraphCxSpMiddle, div.MsoListParagraphCxSpMiddle
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-ansi-language:SV;}
p.MsoListParagraphCxSpLast, li.MsoListParagraphCxSpLast, div.MsoListParagraphCxSpLast
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-ansi-language:SV;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-ansi-language:SV;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
/* List Definitions */
@list l0
{mso-list-id:1448159069;
mso-list-type:hybrid;
mso-list-template-ids:-820243954 69009409 69009411 69009413 69009409 69009411 69009413 69009409 69009411 69009413;}
@list l0:level1
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Symbol;}
@list l0:level2
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:o;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:"Courier New";
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
@list l0:level3
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Wingdings;}
@list l0:level4
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Symbol;}
@list l0:level5
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:o;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:"Courier New";
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
@list l0:level6
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Wingdings;}
@list l0:level7
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Symbol;}
@list l0:level8
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:o;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:"Courier New";
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
@list l0:level9
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Wingdings;}
ol
{margin-bottom:0cm;}
ul
{margin-bottom:0cm;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Oroad av larmrapporter om hur det står till
med ungdomars läsförmåga känner jag mig manad att skriva ett inlägg om hur man
kan jobba med att väcka läsintresset hos barn och ungdomar. Jag avskyr själv
pekpinnar och självgoda inlägg, men mot bakgrund av att jag själv älskar att
läsa och har lyckats fostra en bokmal måste jag ha gjort något rätt. Och här är
vad jag gjorde:</span><span lang="SV"> </span></div>
<ul>
<li><span lang="SV">Börja läsa så fort som möjligt. I
vårt fall blev det vid cirka två månaders ålder, det vill säga så fort hon
kunde hålla huvudet stadigt nog för att jag skulle kunna balansera bok och barn
och hon själv se på bilderna. En tvåmånaders kan inte visa någon tjoande
entusiasm över böckerna, men när hon började krypa och kom dragandes med böcker
som hon uppfordrande stack i händerna på mig fick jag kvitto på att även hon tycker att böcker är
kul. Intrycket förstärktes när favoritnöjet länge var att riva ut böckerna ur
familjens många bokhyllor och hon även inventerade bokhyllorna hos alla vi
besökte. Få inte panik om ni missade tvåmånadersbåten – det är aldrig för sent
att börja, oavsett om ungen nu hunnit bli fyra eller tolv.</span>
</li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Potta + böcker = kul potträning,
många lässtunder per dag och i vårt fall ett produktivt resultat.</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Ha böcker hemma och läs själv. Det
är viktigt att läsa på papper eftersom det synliggör att det handlar om läsning
och inte netflix eller spel. Ungarna ser att vuxna läser och blir nyfikna på
vad det handlar om. Om du själv har svårt att läsa funkar ljudböcker precis
lika bra, så länge du inte använder hörlurar. Det kan vara bra att sålla de
värsta blodigheterna. Min lilling älskade En man som heter Ove – fast jag fick
ett sjå att lyssna på förhand så jag kunde skippa alla de kapitel där han
försöker ta livet av sig. De är rätt många. Givetvis kan man med fördel lyssna
på ljudböcker för barn också. Och givetvis kan barnen lyssna på ljudböcker
själva. Men det är mycket osannolikt att du lyckas fostra läsande barn om du inte själv föregår med gott exempel.</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Gör högläsningen så social som
möjligt. På landet kom släkten springande när de hörde att det var
högläsningsdags och tillsammans skrattade vi oss igenom Karlsson på taket
flyger igen och Matilda. Mina föräldrar läxade upp mig när vi läst utan att
meddela så att de också kunde vara med för det grämde dem att missa kapitel.</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Ställ inte några kvalitetskrav
vare sig på dig själv eller på avkomman. Om du gillar Oates, Murakami och Fagerholm
är det ju jättebra, om du hellre kopplar av med krimi eller pigromaner är det
också jättebra. Faktaböcker är precis lika bra som skönlitteratur. All läsning
är bra läsning. Detsamma gäller ungarna. Om de älskar Bert och Sune och de
massproducerade älvböckerna är det jättebra – de läser ju!</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Däremot har du rätt att ställa
krav på det du läser högt. Högläsningsstunden ska vara mysig för både barn och
vuxna. Du ska inte behöva läsa sånt du tycker är skräp utan leta tills ni
hittar sånt ni båda gillar.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Detsamma
gäller förstås barnet, som också ska ha rätt att välja. Först var jag besviken
över att junior inte gillar Madicken och Rasmus på luffen, sen insåg jag att
fantasy verkligen är hennes grej och därför var glädjen desto större när jag
fick återupptäcka Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta med min lilla
bokknarkare. Gillar du inte hästböcker ska ni inte läsa hästböcker. Dessutom är
det en morot för att få ungarna att läsa själva: vill de ha sånt som mor och
far inte gillar (och det vill de garanterat) får de läsa själva. Obs! Har man
barn med allvarliga läs- och skrivsvårigheter eller andra språkliga svårigheter
som direkt hindrar barnen att läsa kan man inte vara lika sträng. De barnen har
samma rätt som läsande barn att välja vad de läser trots att de inte kan läsa
själva.</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Fortsätt läsa för ditt barn långt
efter att hen redan kan läsa själv. Det här är en fälla som många föräldrar går
i. Anledningen är att det tar flera år från att barnen lär sig läsa till att de
själva kan läsa vad de vill. Det betyder att de inte har tillgång till de
tjocka, spännande böckerna förrän de läst i några år. Om de är begränsade till
lättlästa böcker finns risken att de tröttnar. Deras hjärna och fantasi klarar
av och vill ha mer avancerade böcker än de själva mäktar med att avkoda.
Dessutom är lässtunderna det mysigaste som finns när man har vanan inne. I
samband med samtal om böckerna om kvällarna kommer vi ofta in på samtal om vad
som rör sig i barnets huvud just då, tankar som inte nödvändigtvis har något
med boken att göra. Lässtunderna är stunder som vi bara ägnar åt att umgås med
varandra och då finns det tid att öppna sig om det man går och funderar på.</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">Hota inte med indragen läsning.</span></span><span lang="SV">
Dåligt beteende ska inte straffas med indragen lässtund – jag tänker mig att det
är som att förvägra sitt barn aftonbön om man är troende. Hos oss har läsningen
uteblivit två gånger på grund av skrik – det går inte att läsa för ett barn som
skriker. Oftast har det blivit läsning efter att ungen skrikit klart men dessa
två gånger har hon helt enkelt somnat skrikande. Sedan har det ju hänt att hon
somnat innan vi hunnit läsa, men det är ju inget problem. Däremot kan läsning
utmärkt väl användas som belöning. Raska tag på morgonen ger oss kanske en
liten stund då vi hinner läsa innan vi går till skolan.</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Tala med vänner och vänners barn
om vad de läser. Det ger roliga samtalsämnen och man får många tips.</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Ge favoritböckerna i present till
ungarnas kompisar. Det går att hitta begagnade böcker billigt så det behöver
inte vara en dyr present. Bokbörsen (bokborsen.se) är bra.</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Ta för vana att gå till
biblioteket. Bibliotekens barnavdelningar är ofta fantastiska lekplatser och
ger en vilsam stund för en trött förälder. Jag vet inte hur många gånger jag
slumrat till i en skön fåtölj medan lilla bokslukaren fått botanisera fritt.
Det är vederkvickande och GRATIS! (Så länge man kommer ihåg att returnera lånen
i tid.)</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Föregå med gott exempel när det
gäller skärmfri tid. Även jag får ibland amputera telefonen, känns det som, men
försök göra gemensam sak med barnen. ”Nu tar vi en lässtund!” då förälder och
barn sitter i var sin ände av soffan med var sin bok (eller tidning!) och en
skål med frukt. (Eller chips. Läsning behöver inte gå hand i hand med andra
nyttigheter.)</span></li>
</ul>
<ul>
<li><span lang="SV" style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font: 7.0pt "Times New Roman";"></span></span></span><span lang="SV">Prenumerera på barntidningar eller
låna dem på biblioteket. Bamse slutade jag läsa högt när jag märkte att hon kan
läsa dem själv. Asterix läser jag högt för jag vill gärna att hon ska gilla dem
och hon orkar inte läsa dem själv. Än. KP, Eos och Min häst är också trevliga
att hitta i brevlådan när man kommer från skolan. Se till att hålla
prenumerationerna à jour med barnets ålder. När det gäller tonåringar är det
svårare att hitta tidningar med vettigt innehåll, men så länge man diskuterar
de ideal som tidningarna speglar måste även de själva få välja vad de läser. </span></li>
</ul>
<br />
<span lang="SV">Jag vet att detta sannolikt når de redan frälsta, och att det inte alltid är lätt att få ungarna att välja böckerna framför alla förföriska skärmar. Men jag vet också att min unge är betydligt nöjdare och mer tillfreds när hon återkommer till verkligheten efter att ha varit absorberad av en bok eller tidning än hon är när jag får slita henne tillbaka till verkligheten efter att hon sett på vuxna med smurfröst som packar upp leksaker i Youtube.</span>jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-66287507224982893352015-09-28T21:00:00.001+03:002015-09-28T21:00:21.412+03:00Min gyllene måndagJag har kyckling som har gått ut så jag baconlindade den och nu fräser den så glatt i sin stekpanna. Jag har en alldeles strålande solomiddag på väg, så där som omväxling. Och tv-serien Kronjuvelerna som finns på Arenan lär vara bra. Och jag har jobbat alldeles tillräckligt.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-49871845002631007142015-09-04T23:04:00.002+03:002015-09-04T23:04:41.006+03:00KvällsluftSeptember är här med kyliga kvällar. Luften doftar och känns nästan som i mars-april, men doften är fylligare och det är förstås mycket mörkare än i april. Tvätten hängdes ute i morse och doftar sol och ozon.<br />
<br />
Efter en vecka av undervisning känner jag mig mer slut än jag brukar i början av september. Nåväl, det blir en helg av vila och på söndag kommer världens bästa människa hit och stannar i en vecka. Som jag har saknat lilla älsklingen. Jag behöver en varm liten sjuårig kropp att krama när det går så åt helvete i världen. Den lilla kroppen som inte är så liten längre utan lång och gänglig som ett föls.<br />
<br />
Fast hon är ju inte sju än. Inte på två hela månader.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-54971549689543878832015-09-03T22:15:00.000+03:002015-09-03T22:15:35.306+03:00Ett år som separeradI dagarna blir det ett år sedan vi separerade. Det har varit ett lärorikt år, och mest tacksam är jag över att vi har det så bra nu. Alla tre, men framför allt tänker jag på oss föräldrar. Noras bästa skulle ha varit att vi lyckats få det att funka utan separation, men nu blev det inte så.<br />
<br />
Mycket suger med att separera. Jag är i grunden inte gjord för att leva ensam, men man vänjer sig. Under Noras pappaveckor vaknar jag ensam, lagar mat ensam och äter den för mig själv, om jag inte aktivt tar initiativ till annat. Det blir mer sällan som andra tar initiativ. Jag vet inte om jag blivit socialt uträknad - det känns inte så - men parmiddagar får jag inte gå på längre. Jag vet inte om det har att göra med att jag inte tänks på eller om folk i min umgängeskrets helt enkelt har för fullt upp med sitt för att hinna ordna sådant.<br />
<br />
Jag gillar inte att hela tiden komma tillbaka till rum som ser ut exakt som jag lämnade dem, utan spår av någon annan. Under pappaveckorna är det ändå att föredra - det vore skitläskigt om någon gick och flyttade på grejer och det inte var jag.<br />
<br />
Jag som älskar att laga mat för folk och äta med andra har lärt mig att jag inte gillar att laga mat som ska ätas av bara mig. Halvfabrikat gillar jag inte heller, så det blir lite si som så med ätandet. Samtidigt har jag lagt mig till med en lite osmickrande doktorandfigur, så allt tyder på att jag får tillräckligt med näring.<br />
<br />
Masturdating är ett fantastiskt engelskt nyord. Det betyder som det låter, att man dejtar sig själv. Det är helt underskattat - att gå på bio ensam är precis lika trevligt som att gå med sällskap men dessa två är ett komplement till varandra. Det är också trevligt att äta på restaurang för sig själv - som omväxling.<br />
<br />
Ett bra distansförhållande är bättre än ett dåligt äktenskap. Modern teknik gör det möjligt att hålla daglig kontakt med ord och bild och konstigt nog känns det sällan som om jag lägger mig ensam. Visst längtar jag efter att kramas, och jag kan inte påstå att jag får ligga särskilt ofta, men tillräckligt långa perioder tillsammans när vi ses gör att mötena känns både som vardag, i ordets bästa bemärkelse, och fest.<br />
<br />
Jag kommer aldrig att sluta bry mig om hur mitt ex mår, och det är så fantastiskt att veta att han har det bra. Jag vill nästan gå så långt som till att säga att om han har det bra har jag det bra. Eller: riktigt bra har jag det inte om inte han också har det bra.<br />
<br />
Jag har fått vänja mig vid att kunna börja gråta precis när som helst, som till exempel nu. Det är inte världens gång som får mina tårar att rinna även om vår värld skulle förtjäna mina tårar, utan en kombination av sorgen över att det gick som det gick för min lilla familj, skönheten i det som var och glädjen över att livet går vidare. Tacksamheten i att man kan träffa människor som får ens själ att dansa när man minst av allt anar det.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-74851612390922744592015-06-15T13:22:00.001+03:002015-06-15T13:22:14.400+03:00Hur tänkte jag då? Eller: Tänkte jag alls?Jag har sett fram emot denna vecka länge. Jag har äntligen fått en massa grejer som är orelaterade till avhandlingen ur händerna, så det är bara att sätta sig ner och skriva. Full av inspiration lämnade jag Nora på förskolan, lämnade bilen på verkstaden (den årliga bildöden inträffar numera tre gånger per år - så fort jag har inkomster igen ska jag börja bilspara!) och körde till jobbet. Där hann jag bara träffa mina nordkursare, som denna vecka undervisas av en annan lärare, för att ge dem lite allmän information och påminna dem om att jag är på plats i mitt arbetsrum hela veckan, innan telefonen ringde. Det var förskolan. Enligt de papper jag hade skickat in var Noras sista förskoledag i fredags. Nu har hon alltså sommarlov.<br />
<br />
Hur i helvete tänkte jag när jag fyllde i den blanketten?<br />
<br />
Nästa vecka klaras av med hjälp av mormor och morfar. Denna vecka skulle jag ju jobba. Så det ryker.<br />
<br />
Det blev till att åka och hämta en förbryllad med glad Nora. Nu har vi läst ett kapitel Potter och hon sitter och pysslar. Och jaja, jag SKA ta tillfället i akt och jobba. Jag är ju grymt inspirerad och vet exakt vad det är jag ska göra. Och det finns ungar jag kan låna som kan leka med Nora, och föräldrar som gärna lånar min unge för att vara sällskapsdam åt deras barn. Det blir bra. Men min egen idioti upphör aldrig att förvåna mig.<br />
<br />
Men faktum är att jag aldrig i hela världen varit så disträ som nu när jag är på slutrakan med avhandlingen. Jag har inte koll på veckor och dagar, ingen som helst koll på kalas, föräldramöten och tider. Hur skyddar man en vuxen person från den själv? Om det här inte var så läskigt skulle det vara komiskt.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-86494887631264013072015-06-02T18:41:00.002+03:002015-06-02T18:41:24.230+03:00Ajöss med tisdagsstressenDe senaste två åren har Nora ridit och gillat det, trots att det ibland varit bråk om att gå på ridlektionerna. Det kostar hutlöst mycket, så varken hennes pappa eller jag har jättemycket tålamod med trilskande - jag har inget som helst behov av att betala sinnessjuka summor för bråk, jag som knappt har råd att gå på bio. Så vi har talat om att låta denna termin bli den sista på ett tag. Lägga ner denna hobby trots den uppenbara njutningen när hon sitter till häst, för att det trots allt verkar finnas ett motstånd som orsakar trilskandet och bråket. Men själv säger Nora att hon vill fortsätta rida, så vi har tvekat.<br />
<br />
I dag tänkte jag vara en god mor och verkligen försöka förekomma allt som kan orsaka stallkris. Jag var på ett möte närmare hemmet än jobbet, och bestämde mig för att hämta Nora redan halv tre. När jag kom till förskolan var hon alls inte färdiglekt utan tyckte jag kom för tidigt, så jag lät henne stanna kvar. Åkte hem och jobbade i ett par timmar, värmde kycklingklubbor och packade vatten, hushållspapper och Harry Potter och åkte direkt till stallet efter förskolan. Det var lite hungergnäll i bilen, men så fort vi kom fram bredde vi ut picknickfilten och Nora fick snaska i sig kycklingklubbor medan jag läste. Idyllen var total. Tills det var dags för lektionen. Då blev det ett himla osamarbete igen. Det var fleecejacka som inte kunde tas på och ridväst som plötsligt vägde för mycket så den "tappades" mitt på parkeringsplatsen och ungjäveln vägrade plocka upp den. Efter att hon krånglat hela vägen från parkeringen till stallet och vägrat gå in för att jag öppnat dörren fel, alltså trotsbråk på en tvåårings nivå, fick jag nog, meddelade ridläraren att vi inte kommer på lektionen, tog ungen och åkte hem. Nu har jag precis mejlat ridskolan att vi inte kommer tillbaka i höst.<br />
<br />
Precis nu har jag lite svårt att låta bli att ta det personligt att jag inte fan lyckas få det rätt vad jag än gör. Å andra sidan är det skönt med vissheten: vi gör rätt som slutar nu. Det känns som en gemen småaktig hämnd, men egentligen tycker jag faktiskt att man inte behöver ha några hobbyer när man bara är sex år gammal. Man behöver faktiskt aldrig delta i någon ledd verksamhet alls, utöver skolan och eftis.<br />
<br />
Så egentligen känns det skönt att veta att det inte är några kringliggande omständigheter som skaver, något som kunde ha åtgärdats. Jag åtgärdade vad jag kunde och det blev fel ändå. Nästa gång jag kör till stallet är det för min egen skull. För att jag har disputerat och har råd. Och gillar det. Och efter ett hobbyfritt år kanske Nora får lust att pröva på något igen. Jag hoppas på körsång eller scouting. Båda är alldeles utmärkta hobbyer som knappt kostar nåt. Och båda är hobbyer som jag själv haft underbar behållning av. Nu ska jag gå och avreagera mig i trädgården.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-14995746485283779322015-05-06T07:17:00.001+03:002015-05-06T07:17:11.974+03:00Lillhäxan har blivit redo för HogwartsJag hade tänkt spara Harry Potter tills Nora börjat i ettan och vet vad man gör i skolan. Sedan hade jag tänkt läsa böckerna en per år, för att inte läsa de skrämmande böckerna för tidigt.<br />
Förra sommaren tröttnade jag på att vänta och läste "De vises sten" för henne, med ömsesidig behållning och fröjd. När boken var slut var hon lite vemodig, så där som man blir när man plötsligt kastas ut ur en riktigt spännande bok och undrar hur man ska stå ut i den vanliga världen. Men hon ville inte läsa vidare.<br />
För några veckor sedan var hon riktigt dålig i influensa. Under konvalecensen, som blev lång, började vi på "Hemligheternas kammare". För ett par veckor sedan läste vi slut den och sedan hade jag tänkt göra ett uppehåll igen. Den tredje boken slutar i en obehaglig cliffhanger och därefter blir det bara värre, folk dör och riktigt onda typer träder in på scenen och lever vidare i bok efter bok. Men pyttsan, Nora kom genast dragande med följande bok och nu är vi mitt uppe i "Fången från Azkaban" och jag njuter stort, för den är den skickligast uppbyggda delen av hela serien.<br />
<br /><br />
När det gäller läsning har jag ingen karaktär. Och eftersom mitt eget läsande har tagit paus, till min enorma saknad, gläder det mig något fantastiskt att Nora finner nöje i samma böcker som jag. <br />
<br /><br />
Vi läser hela tiden. Jag litar på att min trygga unge säger stopp om det blir för farligt.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-38158765034670949782015-05-05T13:13:00.001+03:002015-05-05T13:13:05.642+03:00Hur man tämjer en tigerNora fick en ny cykel i söndags. Hon kom till mig sent på söndagen och tidigare under dagen hade jag köpt min kollegas dotters cykel som hon vuxit ur. Det visade sig att Nora får lov att växa i den först, men något sådant ville hon inte höra talas om. Så jag skruvade loss pakethållaren så att sadeln skulle gå att sänka ända till botten.<br />
<br />
Varje gång hon måste stanna föll hon omkull, för benen når inte riktigt i marken än. Och hon var förbannad och snorade och torkade ilskna tårar, men att hon skulle ställa cykeln tills hon vuxit några centimeter till var otänkbart. Jag sade att hon får låtsas att cykeln är en bångstyrig ponny som hon måste lära sig tämja. Nora menade att cykeln inte är en ponny utan en tiger, för de är vilda på riktigt.<br />
<br />
I går cyklade hon till förskolan och jag fick lov att knuffa igång henne efter varje stopp. Till all lycka hade hon tjocka handskar som skyddade händerna men hennes ben ser ut som dalmatinerben. Med dödsförakt klarade hon själv av att starta cykeln när hon susade hem. Jag joggade bakom henne med hunden och hundrafemtio meter framför mig ser jag henne dråsa i backen, springer fram så fort benen bär mig men när jag kommer fram står hon redan och väntar på att fotgängarljuset ska slå om till grönt. Jag berättade att jag blev skraj när jag såg henne falla. Hon förklarade lite otåligt att jag inte ska bli det - "när jag känner att jag håller på att falla vänder jag in mot gräsmattan så faller jag mjukare".<br />
<br />
I morse cyklade vi båda till förskolan utan att någon av oss föll med våra cyklar. Jag tror jag vågar konstatera att tigern är tämjd.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-61440313544706249352015-03-19T12:51:00.000+02:002015-03-19T12:51:30.020+02:00HundhuvudetHäromnatten skedde det en kolossal kissolycka i min säng och i väntan på att jag ska hinna ta mig an bäddmadrassen sover jag i Noras säng. Den observanta läsaren vet att Nora har pappavecka, men hon var hos mig över natten en sväng för att hennes pappa hade kvällsprogram. Det var mycket mysigt att hon kom tassande in till mig mitt i natten, men sedan sparkades hon så att jag fick flytta till hennes säng och tur var väl det för annars hade även jag blivit våt. Eftersom jag satt och jobbade så sent i går och inte orkade åtgärda min säng tänkte jag sova i Noras. Men hur i helvete visste hunden det?<br />
<br />
När jag borstat tänderna marscherade Tengil raka vägen till Noras säng. Tengil sover alltid med mig. Någon jävla signal om att det var där jag tänkte sova hade hon snappat upp, och jag skulle bra gärna vilja veta hur den signalen såg ut.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-87208043021907377732015-03-16T11:51:00.002+02:002015-03-16T12:52:04.759+02:00Att se över sina behovKlockan är skamligt mycket när jag är på väg till jobbet. Nästan lunch. Över lunch om man äter tidigt. Men kroppen och själen mår bra.<br />
<br />
Jag var ur gängorna i går och i morse kände jag mig ensam. Brottades med sviktande framtidstro och stora beslut som jag inbillade mig att jag måste fatta. Sedan gick jag ut med hunden.<br />
<br />
Solen sken och morgonen var så vacker som en kylig aprilmorgon kan vara. Våren är ju så tidig i år att det känns som april redan i mars. Det slog mig att jag ju ska ta den långa promenaden nu när den leriga åkern är frusen och det blir mindre hundtvätt än om vi går den rundan på eftermiddagen då det är varmt. Och det som händer när jag rör mig i skog och mark med min lilla hund hände givetvis även i dag.<br />
<br />
Blicken lyftes och klarnade och tankarna fick rymd. Jag insåg att jag inte behöver fatta några beslut alls (mest grubblar jag över huset och ett par jobb som jag undrar om jag kommer hinna med) utan bara skriva avhandlingen klar, och väl hemma gjorde jag en kort lista över de akutaste snuskpunkterna i mitt efter barnveckan fullständigt nersvinade hem.<br />
<br />
De punkterna betade jag raskt av och nu kan jag sitta på jobbet så länge det behövs. Och kommer hem till ett hem som är finare än i morse. Jag passade på att tanka sol det första jag gjorde i morse och hinner jag lapa i mig några kvällsstrålar är det ett bonus men inget tvång.<br />
<br />
Nu är jag framme. Förutsättnungarna är goda för en lyckad skrivdag.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-82376936936577456952015-03-14T12:17:00.004+02:002015-03-14T12:20:06.279+02:00Introvers och extroversÖverallt i mitt facebookflöde snavar jag numera om diskussionen om introverta och extroverta. Om att vissa får energi av att vara med andra människor och andra behöver ladda batterierna på egen hand. Och visst förstår jag att vi är olika, men å andra sidan förstår jag inte det nya hallelujabudskapet över att ska låta dem/oss som behöver egen tid få det.<br />
<br />
Jag förstår att det är bra att ifrågasätta nyttan av kontorslandskap, som ju i många fall har visat sig vara dåliga eftersom det gör att många får svårt att koncentrera sig. Det som funkar på en nyhetsredaktion funkar knappast lika bra på ett universitet. Och hur ska de introverta som jobbar inom medievärlden kunna koncentrera sig om de ständigt ska vara så tillgängliga som kontorslandskapet gör dem? De nya modellerna med kontor som saknar egna platser och i stället har mötesrum, landskap och bås där man kan isolera sig låter som en flexibel lösning som borde kunna passa alla. Jag har ändå ingen erfarenhet att basera mig på, jag kan bara gissa och förlita mig på andras erfarenheter.<br />
<br />
Men ändå. Jag känner väldigt få personer som renodlat är det ena eller andra. Och i så fall känner jag fler renodlade introverter än extroverter, vilket får mig att tro att introvers de facto är vanligare än extrovers. Det händer att jag känner mig lyft och energitankad av sociala situationer, men oftast blir jag snarare trött och behöver jag vila efteråt. Ändå gillar jag att vara ute bland folk, och ändå skulle de flesta som känner mig tycka att jag är extrovert.<br />
<br />
Nu när de (vi?) introverta plötsligt börjar uttala sig om hur de ser på världen säger de att de ingalunda är eremiter som inte gillar att vara med folk, men att de behöver få vara i fred mellan varven. De behöver få känna att det är självvalt och vill inte tvingas in i sociala situationer. Men visst, det där skriver jag under på.<br />
<br />
Det som gör mig fundersam med den här diskussionen är att det någonstans borde vara självklart att vi är olika och att folk ska få det utrymme de behöver för att kunna må bra. Och det sociala sammanhang. Jag som fram till relativt nyligen har levt med en man som är mer introvert än jag inser att en orsak till att äktenskapet havererade är att vi hade olika behov av socialt umgänge. Om en parts behov av att dra sig tillbaka är i stort sett outtröttligt blir den parts som också behöver avskildhet otillgodosett. Javisst kan du vara introvert. Men i en parrelation där det finns barn måste båda ta ett ansvar för att barnet får sitt. Man kan vara introvert bara om det finns någon som tar över och möjliggör introversen.<br />
<br />
Jag tror att det här är ett problem i många familjer. Det finns säkert andra behov som också går otillgodosedda - men jag har nog aldrig råkat en enda förälder som inte ibland känner att den behöver vara för sig själv ett tag. Om det så vore bara för att få städa i fred utan att någon liten kaosgenerator samtidigt gör en annan del av huset obeboeligt. Ibland få ägna något, vare sig det är matlagning, tidningsläsning eller dataspel, sin fulla uppmärksamhet. Ibland slippa dela sig själv med någon annan person, för att med jämna mellanrum få känna sig hel i stället för splittrad.<br />
<br />
Men hur ska vi göra för att kunna leva med varandra trots våra olikheter? Jag förstår att vi ska ge de (oss?) introverta tid till eftertanke och att samla oss. Men man kan inte vara ansvarslöst introvert och ta för givet att de som tar över och möjliggör mår bra av att göra det. Och det är viktigt att påminna de viktiga personerna i ens liv att de är viktiga för en även om man väljer att dra sig undan.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-33210745462132352592015-03-14T11:25:00.000+02:002015-03-14T11:25:31.996+02:00Gnissel<a href="http://helgasdagbok.blogspot.fi/2015/03/att-hantera-sig.html">Helga</a> skriver om att hantera sig och jag känner igen det där. I korta drag handlar det om att justera sin vardag och sitt liv att man känner igen situationer som utlöser katastrofer och dåligt humör och om man hanterar sig rätt lär man sig dels undvika sådana situationer, dels bryta mönstret i tid så att man hanterar situationen på ett mer konstruktivt sätt.<br />
<br />
Jag är inne på tredje helgen i rad med Nora. Det är slutet på en mammavecka, och förra helgen var Simon bortrest och jag grep med glädje chansen att tillbringa en extra helg med min ljuvliga dotter. Redan förra helgen påmindes jag ändå om att helgerna på tumis är tunga även om de är roliga, och om att solohelgerna är nödvändiga pauser då jag kan ladda batterierna. Väldigt ofta under de lediga helgerna isolerar jag mig och träffar ingen. I stället pysslar jag med hemmet, går långa hundpromenader och låter helgen ta mig dit den vill.<br />
<br />
Men nu är det Norahelg, den tredje i rad, och även om jag njuter av hennes närvaro är det också tungt. Det STÄNDIGA pockandet på uppmärksamhet. Det finns liksom ingen annan att hänga med än mig (fast visst har vi kompisar på besök, E är strax på väg hit och förra helgen var det M) men hur det nu råkar sig har det mest varit så att det är vi som har kompis här, mer sällan tvärtom. Under veckorna är Nora ofta hos kompisar, men det är för att jag har kvällsprogram.<br />
<br />
Ett sätt att hantera mig är att Nora inte får störa mig före klockan nio. Det går så där: med fem minuters mellanrum får jag svara på frågor om vad klockan är. Lallar jag på utan att ställa krav på påklädning och tandborstning brukar jag glömma tiden och sedan är blodsockerhärdsmältan ett ofrånkomligt faktum. Så i morse tänkte jag att det är bättre att jag bara går upp strax efter åtta då lilla perpetuum mobile vaknar och slipper det ständiga väckandet och kan muta hunger-Olle i grind. Men det blev inte bra ändå - likt förbannat har Nora ett otrevligt morgonhumör och det var bara att bita ihop.<br />
<br />
Sedan hade jag tänkt att vi skulle gå till stallet eftersom Nora har ett par innestående ridlektioner för att hon har varit borta. När det väl var dags att gå vägrade hon eftersom hon inte känner barnen i den här ridgruppen. Jag höll precis på att bli alldeles oresonligt arg över de ändrade planerna - ridtimmarna är sjukt dyra och därför är det fantastiskt att man kan rida in dem en annan gång - och ledsen över att min unge antingen klänger på mig eller vill se på tv men sedan tog jag ett steg tillbaka och insåg att jag inte kan tvinga henne att rida och gjorde en mental anteckning om att inte fortsätta med ridandet nästa år. Och stängde av tv:n.<br />
<br />
Och nu sitter jag och programmerar om mig. Jag vet inte vad lördagen för med sig, annat än att E kommer hit och leker med Nora och att jag ställer in mig på att få ingripa med jämna mellanrum. Det finns korv och lasagne. Egentligen borde jag skriva, men jag är illa rädd för att jag bara blir oresonligt arg över avbrotten och undrar om det är klokare att låta bli. Låta bli har å andra sidan aldrig skrivit någon avhandling, och jag ska lämna in en version ett före sommaren. Men om jag nöjer mig med ett halvt dagsmål och klappar mig själv på axeln om jag når det, gör vågen över allt utöver det och inte plågar mig med missnöje om jag inte når målet? Det halva målet. Så får det bli.<br />
<br />
Och nu sitter hon nöjt sjungande och leker med sina plastdjur. Kanske jag håller fast vid planen på att hämta E vid avtalad tid och inte tidigare på grund av den inställda ridlektionen, och tyst genom mitt agerande uppmuntrar ensamlek. Tristess är all kreativitets moder. Och jag vet ju att detsamma gäller för avhandlingsskrivandet.<br />
<br />
Vi hinner ut. Dagen är ju numera lång. Det reder sig.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-63466861692116429682015-02-16T17:34:00.002+02:002015-02-16T17:34:32.123+02:00Vem släppte in mig här?Jag må vara snart doktor och precis hålla på med redigeringen av en referentgranskad artikel om universitetspedagogik men likväl känner jag mig ibland som en fjortis.<br />
<br />
Jag kan gå omkring på universitetet och tala om hur vuxna saker som helst med kolleger och studenter, men inte fan känner jag mig särskilt vuxen. Mest känns det som om jag går omkring och leker forskare.<br />
<br />
Men det är en vansinnigt rolig lek.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-24468939772937790932015-02-02T19:30:00.001+02:002015-02-02T19:30:17.926+02:00Min isbjörn blev en grisVår trimmare har flyttat till en annan stad, så det blev läge att hitta en ny salong. Den här drivs av några prisbelönta ryskor med en rolig webbplats och bra priser, så jag beslöt mig för att låta Julia trimma Tengilshunden som började se ut som en isbjörn med dreadlocks.<br />
<br />
Jag var med hela tiden, för jag tycker det känns tryggare för hunden - jag menar, att bli plockad är en lite smärtsam upplevelse och att plockas av en främling utan att matte är med måtte vara etter värre. Och ont gjorde det, för Julia är bryskare än Ninni även om hon var trevlig och verkade enormt proffsig.<br />
<br />
Nu har jag en gris som är hälften så stor som min hund, och så renplockad att skinnet glöder rött under den korta päls som finns kvar. Hon är enormt söt, ögonen framträder så tydligt och hon ser ut som Tintins Milou. Men varje gång jag går nära henne med något obekant i händerna (t.ex. ett måttband för nu behöver hon plötsligt en jacka och jag behövde veta hur stor) kryper hon ihop av rädsla för mer pina.<br />
<br />
Stackarn.<br />
<br />
Hon är placeringstik, vilket betyder att hennes uppfödare eventuellt vill göra en kull valpar med henne. Tills det sker ska hon trimmas som en utställningshund, för att pälsen ska ha den karaktäristiska schnauzersträvheten. Den dagen hon blir min på riktigt kommer hon att slippa plockandet och får klippas i stället.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-45624444434186726162015-02-01T22:35:00.000+02:002015-02-01T22:35:03.121+02:00Att mumsa på en söndagkvällNora har åkt till sin pappa och jag rivstartar veckan som börjar genom att sitta i soffan och jobba. Guy-katten tycker det är mycket onödigt. Han ligger över mig och datorn och gör sitt bästa för att stånga in sina öron i munnen på mig. Okej okej, kattfan, du vinner. Nu ger jag upp och ser lite på True Detective i stället.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-49377149403143268572015-01-31T15:19:00.001+02:002015-01-31T15:19:24.340+02:00FelhörtJag roar Nora och hennes kompis med att spotifiera sådan musik som världen och jag lyssnade på när jag var i deras ålder. När turen kommer till Diggiloo diggiley konstaterar kompisen att det nu inte var någon vidare munter sång om hela världen den dog.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-80955379126368849532015-01-13T00:29:00.002+02:002015-01-13T00:29:45.480+02:00FnissDet har varit intensivt, men både middagen och en dessert var klara, så det var bara att mikra lasagne åt Nora och hennes kompis. De lekte och jag satt och stickade framför brasan en stund. Visst fick jag avvärja hyss (som skulle ha resulterat i solrosfrön i hela vardagsrummet) och visst blev det strid om paddan, men sen läste vi om Tofslan och Vifslan i Trollkarlens hatt och skrattade så vi kiknade, jag tror fan att ungen somnade fnissande. Nu ska jag göra detsamma. God natt.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-82264531993030135942015-01-11T15:24:00.001+02:002015-01-11T15:24:16.016+02:00KramasOm en timme ska jag hämta Nora. Då återvänder kramarna i mitt liv! Det finns så många saker jag skulle vilja göra med henne kommande vecka, bland annat skulle jag vilja pyssla en tupp att ha på tuppdörren - jag tycker halmhjärtat som hänger där året om ser lite för juligt ut. Och så vill jag hinna gå till simhallen. Och till stallet, förstås.<br />
<br />
Och så ska vi hinna kramas.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-90286547935917368002015-01-10T18:28:00.000+02:002015-01-10T18:28:22.034+02:00LathelgDen första arbetsveckan blev överraskande tung, trots att jag bara hade mig själv att passa. Trettondagen var tung, ledsna tankar kom ifatt mig. Det är inte farligt, mera som att jag äntligen känner att jag står på så fast mark att jag kan vända mig om och se på åren som varit. Bråkdelar av känslor från då kommer till ytan och jag kan se på dem och konstatera att det inte är så konstigt att det känts tungt. Men jag kan också konstatera att jag mår alldeles annorlunda nu. Mycket bättre. Bättre än jag riktigt kommit ihåg att man kan må.<br />
<br />
Veckan har också varit befriande asocial. Dels för att Nora tappade min mobiltelefon i toaletten så jag har inte kunnat ringa någon, dels för att jag har prioriterat vila och motion efter (och ibland före) jobbet. Om jag inte fått spontanbesök av en vän i dag som tittade in på en kopp kaffe hade jag inte träffat någon från att jag gick från jobbet i går. I morgon har jag inga andra planer än att min älskade unge kommer hem. Och för att vara jag är det här ganska sällsynt. Jag har alls inget emot det. Ett nyårslöfte är att se mer på teve - de flesta brukar vilja göra tvärtom.<br />
<br />
En definitiv guldkant är att det finns en speciell person i mitt liv - en person som överraskande visade mig att man kan bli kär som en tonåring när som helst i livet. Han bor i en annan stad (ett annat land om vi ska vara noga) så vi ses inte så ofta, men det är helt okej med tanke på att jag har lite igenkommande kvar att sysselsätta mig med. Jag reder mig ensam, men tycker mycket om att vara två.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-20028158359986630852015-01-06T20:59:00.002+02:002015-01-06T20:59:46.766+02:00Året som börjatGott nytt år, kära vänner! Det har börjat bra. Och förra året som var så råddigt och kaotiskt slutade bra.<br />
<br />
Julen firade Nora med mig. Simons och min familj har haft jularna synkade i många år, och vi är dessutom synkade med våra syskon. Så trots att Nora hade pappavecka var hon med mig på julafton och juldagen. Tredjedag jul firade vi alla tre hos Simons föräldrar. Det känns alldeles fantastiskt att det redan kändes okej för dem att bjuda in även mig på julmiddag, och okej för Simon och mig att tillbringa en eftermiddag tillsammans. Och vi har ju redan tidigare märkt att det är viktigt för Nora att hon ibland får umgås med båda sina föräldrar samtidigt.<br />
<br />
Det var tungt, jag vill inte sticka under stol med att jag var emotionellt ganska färdig när jag gick hem, men framför allt var det riktigt, riktigt genuint roligt. Jag tycker så mycket om hans familj och det känns fint att den kontakten kan bestå.<br />
<br />
2015 har börjat socialt. Jag stod, som vanligt kan man väl nästan säga, värdinna för nyårsfesten och det var ett härligt kaos av vänner och ungar. Unga vänner. Sedan har Nora haft kompisar och kusiner på besök, och en hel kompisfamilj var här och åt raclette. När hon åkte till Simon blev det tyst och ensamt men ingalunda ledsamt. Egentligen. Jag har simmat och promenerat och jobbat och läst vid brasan, och levt precis så vuxet som jag vill. Nåfan det är tisdag. Det är två dygn sedan hon åkte. Jag hinner långledas hundra gånger om, men faktum är att jag har det ganska trevligt med mig själv.<br />
<br />
Jag och jag är goda vänner.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-52519864216687483802014-12-21T11:52:00.002+02:002014-12-21T11:52:38.214+02:00Förmer än juldofterVi köpte gran i fredags, Nora och jag. Den står oklädd i vardagsrummet och doftar. Några pepparkakor har vi inte bakat, men vi har hyacinter och tar oss en glögg då och då. Jag njuter av julen, även om förväntan stundom gör min hulda dotter rätt odräglig, men oavsett om det finns snö eller ej är midvinter inte riktigt min grej. Jul är ett jättebra sätt att göra det bästa av situationen.<br />
<br /><br />
Men här går jag och längtar efter hur händerna doftar när man plockat vitsippor. Eller den lite fräna doften av maskroskrans. Gräsklipp. Den dammiga doften av de första dropparna regn mot fortfarande het asfalt. Den första aningen av hägg.<br />
<br /><br />
Snart är vi över krönet.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-48250036578597726372014-11-21T11:03:00.002+02:002014-11-21T11:03:33.727+02:00Mitt stora barn och hennes sentimentala morNora har fyllt sex och gått i förskolan i fyra månader. Hon går och nynnar på "Julen är här", för den övar de inför julfesten. Jag är inte mycket för smörig svensktoppmusik och att den doftar glögg och pepparkaka gör inte den bättre, snarare tvärtom. Ändå kommer jag på mig själv med tårar i ögonen när hon sjunger.<br />
<br />
När blev hon så här stor? Tidigare år har det varit den infantila dagisversionen av Luciasången ("... Då kommer någon där, jag vet nog vem det är! Sankta Lucia" osv), nu sjunger hon vuxensånger. Inte med de mest poetiska ord i världen, men jag inser att "den som har frusit och gått vill i världen" bland annat är jag, och orden talar till mig. Mer än ord om kungar som böjer knä inför nyfödda mirakel.<br />
<br />
Men även om det äger sin riktighet att november letat sig in i märgen på mig och bara kan motas med rörelse och dubbla täcken, känner jag också att jag återfunnit vägen. Jag vet inte vart den leder, men jag kan se en del av den framför mig. Jag ser alldeles tillräckligt långt.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-55075017681889590642014-11-08T18:14:00.000+02:002014-11-08T18:14:42.367+02:00Min 37-åriga kropp och min splitternya kalenderDet senaste året, eller de senaste åren, vad vet jag, har satt sina spår. Jag tappar hår, och jag har en lite oklädsam vertikal rynka mitt i pannan som jag inte känner igen. Jag är inte nitton längre.<br />
<br />
Jag är tacksam över att inte vara nitton längre, men hoppas samtidigt verkligen att de där rosenkindade nästansjuttioåringarna som mina föräldrar hänger med, de som påstår att de lever sin bästa tid, har rätt. För det är ju jävligt trist om min höjdpunkt tillsvidare, de där åren kring trettio då jag hade trettiårskrisat färdigt, var klar med min examen och fick mitt barn, visar sig vara den sista höjdpunkten.<br />
<br />
Jag kan försona mig med att det där var Höjdpunkten med stort H, guldåldern och åren jag alltid kommer att nostalgiskt se tillbaka på. Men ett par höjdpunkter till tycker jag livet skulle kunna bjussa på och gärna snart - man vet ju inte hur länge man får hänga med i den här världen.<br />
<br />
Jag köpte en ny insats till min kalender i dag. Den nya tideräkningen börjar redan på måndag. Min egen disputation hör till det jag hoppas kunna skriva in någon gång hösten 2015. Hoppas disputationen får sällskap av många andra trevliga anteckningar.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-62850478473386271582014-11-06T09:41:00.000+02:002014-11-06T09:41:01.393+02:00Bad bra dayMin behå retas. Den ena metallbygeln leker tittut och sticker mig i bröstet, mellan brösten. Min erfarenhet säger att det inte går att rädda den: alla försök till att tråckla ihop hålet leder bara till att den vassa rackaren bara hittar en annan väg ut när den en gång fått smaka friheten.<br />
<br />
Trist, för det var en lyxbehå. Numera får jag vackert lov att handla lågprisunderkläder, åtminstone tills avhandlingen är klar och jag har jobb. Med doktorslön. Då ska jag minsann ha doktorsunderkläder.<br />
<br />
Men i dag får ni vara snälla med mig. Med en retsticka närmast kroppen behöver jag inte ytterligare provokation.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6029671990362052023.post-67591454298015132062014-10-27T10:28:00.000+02:002014-10-27T10:28:16.490+02:00Jag har hittat mitt ord och min papperslapp!Jag letade igenom alla ytor, under sängarna och på och under nattduksborden. Dessutom grävde jag i ren desperation igenom pappersinsamlingen. Flyttade på sängen. Efter åtskilligt letande flyttade jag på nattduksborden och där hängde det rackarns pappret.<br />
<br />
Ska man prompt falla ner tycker jag det är hyggligt att falla ända ner, så man syns utan att någon behöver flytta på möbler. Till min lättnad är jag inte så disträ ändå - jag mindes ju rätt om var jag lagt pappret. Men om jag inte var så disträ att jag vet att jag i princip kunde ha lagt pappret var som helst skulle jag ju ha varit säker på var jag lade pappret och vetat att det måste ligga eller i det här fallet hänga någonstans i nattduksbordets omedelbara närhet. Jag har sagt det förr, men jag behöver en ny hjärna.jsylvinhttp://www.blogger.com/profile/04465923743905027943noreply@blogger.com0