Försiktig nystart

Det är nästan fyra månader sedan jag skrev här sist och sedan dess har jag hunnit separera från min man och dela upp tiden med Nora i varannanveckasliv. Processen har varit tung och jävlig, som de lär bruka vara, men eftersom jag inte vare sig vill eller kan gå in på några detaljer om skilsmässan här kommer att tonen att låta bra mycket lättsammare än den sannolikt är.

Denna vecka är Noravecka. Det känns som om jag springer benen av mig och redan i går kväll stupade jag i säng obetydligt efter att Nora törnat in, efter att ha först sprungit benen av mig under en kort kissrunda med hunden.

I dag har jag sprungit på Noras ridlektion. Försök och misstag har lärt mig att inte ens försöka åka hem och äta mellan förskola och stall, utan i stället bunkra upp med korv och vatten så den värsta hungern är stillad när lektionen börjar. Medan hon red såg jag till att ge Tengilshunden dagens promenad nummer två, som i dag resulterade i tre präktiva karljohanssvampar och några sandsoppar - snacka om effektiv stallmorsa! Likt förbannat var blodsockerhärdsmältan ett faktum efter ridtimmen och jag hann få en full vattenflaska i metall i huvudet innan vi var hemma igen.

För att få upp blodsockret tillräckligt för att kunna rensa och steka svampen skattar jag mig lycklig åt min hemliga gömma med ostbågar. Så länge det finns ostbågar går det alls ingen nöd på mig.