I dag blev jag vittne till den sjukaste parkeringen jag sett på länge. Någon hade parkerat på infarten till en höghusgård så att ingen vare sig kom in eller ut från gården. När de inkörda försökte ringa idiotparkeraren gick hon inte att nå för hon hade lämnat mobilen som barnvakt åt en unge i förskoleåldern som satt kvar i bilen.
Idiotparkeraren, govänner, var jag själv. Jag tänkte visst inte riktigt efter. Så i kväll har jag fått roa mig med att min mobil piper med några minuters mellanrum och jag har fått ett tjugotal mess om att min bil blockerar hela infarten, kan jag vänligen flytta den, annars blir den bortbogserad.
Jag svarade, med blott ett meddelande, att jag ber så hemskt mycket om ursäkt för en synnerligen tafflig parkering, och tackade, helt utan ironi, för den hövliga tonen i meddelandena. För meddelandena må ha varit många och gått på repeat, men tonen var bra mycket hövligare än jag själv skulle ha varit. Inte ens runkerska kallade de mig.
Men anledningen till stolleparkeringen var att jag plockade upp världens vackraste soffbord som jag köpt via Tori. Och nu påminns jag, varje gång jag ställer ner min tekopp, om att försäkra mig om att folk kommer förbi min bil när jag parkerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar