I samband med separationen förlorade jag vårdnaden om tv:n. Det bekymrar mig föga - jag är tämligen omaterialistiskt lagd och precis den pjäsen hör till det jag lättast kunde undvara, men min far gör sig bekymmer över mitt tv-lösa civilstånd.
Våra senaste samtal har sett ut ungefär så här: F: Hördu Jenny, när har du tänkt skaffa en tv?
J: Vet inte. Det finns säkert någon som har en tjock-tv som ligger och skräpar, om du hör talas om någon tar jag gärna emot åbäket!
F: Nejnej, absolut inte tjock-tv, har du någon aning om vilken brandrisk de utgör och du som bor i en gammal villa byggd av linoljeindränkt fnöske! (Okej det där med fnösket sade han inte men jag försitter inte en chans att använda ordet fnöske för det låter roligt och nu kommer jag att straffas med eldsvåda för att jag driver med gamle far.)
J: Nå men då så, då fortsätter jag min tv-fria tillvaro i brandsäkerhetens namn.
F: Men har du alls tänkt på Nora och hennes intellektuella utveckling, du ansvarslösa flicksnärta?
J: Det händer att jag ägnar min dotter en tanke då och då, ja, till och med hennes intellekt. Men jag visste inte att bekymret med nutidens glin är att de inte får tillräckligt med skärmtid! Men likt förbannat har jag varken råd, tid eller lust att punga ut med åtskilliga hundralappar just nu, på en apparat jag inte ens använder. Men visst, tycker du Nora ska ha tv får du gärna köpa henne en.
Dessutom glömde jag påpekandet om att hon kommer att bli mobbad i förskolan för att hon inte har tv. Hah, hon kommer att platta till mobbarna med en svada av ord som genomsnittssexåringens föräldrar aldrig hört talas om. I sin tv-lösa misär tar hon sin tillflykt i Svenska akademiens ordlista. Och sin mors aldrig sinande källa av allehanda vulgariteter. Pfft, vem behöver tv, eller ens internet, när man har tillgång till så underhållande inspirationskällor?
Det går alldeles utmärkt att klara sig utan tv. Jag växte upp utan tv och jag har de facto varit glad över det i vuxen ålder, trots att jag gått miste om en del kulturella referenser. Jag ska inte neka till att det kommer att finnas en och annan unge (och vuxen) som spärrar upp ögonen med ett "men har ni ingen teveeee?!", men vafan. Alltid är det nåt som är avvikande. Och Nora får säkert tillräckligt av mainstreamfilmerna och serierna för att hänga med ändå.
SvaraRaderaDet går alldeles utmärkt att klara sig utan TV, Rasmus har varit utan det reguljära programutbudet i långa perioder (trots att vi de facto har 2 stora TVn) för att han itne varit intresserad, han (och vi, eftersom vi då i större grad kan styra vad han tittar på) har föredragit DVDer och SVTPlay, och i någon grad YouTube. Barn i dag har inte de gemensamma programreferenserna vi hade när vi var små, folk kolalr ändå inte på samma sak. Så det går nog ingen nöd på henne så länge ni har en dator.
SvaraRadera