Min behå retas. Den ena metallbygeln leker tittut och sticker mig i bröstet, mellan brösten. Min erfarenhet säger att det inte går att rädda den: alla försök till att tråckla ihop hålet leder bara till att den vassa rackaren bara hittar en annan väg ut när den en gång fått smaka friheten.
Trist, för det var en lyxbehå. Numera får jag vackert lov att handla lågprisunderkläder, åtminstone tills avhandlingen är klar och jag har jobb. Med doktorslön. Då ska jag minsann ha doktorsunderkläder.
Men i dag får ni vara snälla med mig. Med en retsticka närmast kroppen behöver jag inte ytterligare provokation.
Å nej, det är det smänsta, både ont och irriterande, eftersom det ju faktiskt inte går att fixa om man inte är proffs :-( Hoppas dagen annars var snäll med dig! Kram!
SvaraRadera