Nora är i en fas där hon skiter blankt i allt vi säger och det är lite jobbigt. Det blir bråk om allt - senast om att hon ville kamma Tengils mustascher och att hon vägrade godta att det är sådant som mammor gör eftersom man måste vara försiktig, annars gör det ont. Och så for hon iväg med kammen och det blev inget kammat. Och hon skiter i allt vi säger så till den grad att jag meddelade att jag kommer att dra in ridlektionerna om inte hon lyder blint när vi är på väg till stallet: roligare kan jag ha för de pengarna än att ägna två timmar åt tjat för att vi ska komma fram i tid.
Men mellan varven är det rena idyllen. Vi har högläst både Ronja Rövardotter och Mio, min Mio nu i december och det har varit ett sant nöje. Jag trodde det var för avancerad litteratur och tvekade att börja, men högg som vanligt i sten. I synnerhet Mio var extremt populär fast det borde jag ha kunnat gissa, det är inte direkt ont om hästar i den boken.
I år var vi förutseende nog att köpa gran redan i onsdags och klä den på torsdag morgon. I mitt barndomshem skulle det ha varit helgerån, men i mitt eget hem passar det fint. Vi får njuta av granen tidiga stressmorgnar innan jullovet börjar, det är ju då man behöver ljuset allra mest för att orka i mål.
Varken pepparkakor eller lussekatter har jag bakat, men däremot badat min själ i julkonserter. Umgåtts med systrar, kokat lite fantastisk fudge och försökt stressa lagom. Efter två dagar med hela familjen hemma ser hemmet ut som satan, men det kanske hinns med lite röj innan vi börjar fira. Det blir nog bra. Med grandoft i näsborrarna stänger jag datorn och ska njuta av lite pizza och vin med mina kära. God jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar