Två kvällar i rad har jag kört skräp till tippen. En oslagbar vårritual som gör mig lätt om hjärtat. I dag var det resterna av kadavret som var vår vedugn i källaren, ett komplement till salig oljepannan, som hamnade i metallåtervinningen.
I väntan på mer romantiskt vårpyssel, som luktärter och pion, ser jag till att få verkligt skit under naglarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar