är det skönt att snöa in med Den afrikanske Farm. Den är skriven av Karen Blixen på den tiden då man fortfarande skrev danska substantiv med stor bokstav och å som aa.
Boken beskriver avspänt kolonialt en tid då det var helt okej att vara kolonial. Och Blixen har respekt för "sina" kikuyuer: på samma gång som hon talar om hur obegripliga de är för henne undrar hon på vilket sett hon är obegriplig för dem. Hennes sätt att måla i ord påminner om hennes porträtt - eller så är det bara det att jag ser dem för mina ögon när jag läser hennes bok.
När hon beskriver hur hon lär upp den spinkige, sjuklige herdepojken Kamante till att bli den skickligaste kocken i hela kolonin är det en njutning för alla sinnen och samtidigt rätt festligt. Nä usch, usch - ut i den ljusa vinterkvällen för att köpa rågbröd, sedan ner bland bolstren och iväg till kaffeplantagen i Kenya. Och därifrån till Fjäderholmarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar