Att engagera sig

Dagis hade uteäventyret i dag - ett årligt idrottsjippo som går ut på att föräldrar och barn leker utelekar tillsammans på dagis gård. I år hade föräldraföreningen kaffebord sponsrat av Subway på Mannerheimvägen: vi sålde små mackor, kaffe, te och saft till förmån för ungarna och deras verksamhet. Visserligen var det svinkallt att stå ute och kränga smörgåsar - det hade varit varmare att kuta runt med barnen - men oj vad det värmer att ha att göra med så genomtrevliga människor som föräldrarna på vårt dagis. Det är som med kör, scouter och annat, att ju mer man engagerar sig desto mer får man ut av verksamheten. Jag känner mig som en i innegänget, till det facila priset av att delta i ett möte och fixa växelkassa. Det här händer ett par, tre gånger per år, så jag kan inte påstå att det är särskilt betungande.

Jag är ingen duktighetsminister utan slarvar och fuskar där jag kan. Men jag har svårt att förstå folk som aldrig engagerar sig när det gäller barn och hobbyer. Det kan visserligen hända att det blir annat ljud i skällan om Nora börjar spela fotboll och vi plötsligt måste ägna våra liv åt att skjutsa och kränga kex, men en liten insats för dagis smakar mer än det kostar. Verkligen.