Blå rök

Jag hatar att dammsuga. Så innerligt att det krävs självövervinnelse, tomt hus och noll distraktioner för att det ska bli av. I dag har jag skickat distraktionerna ut på äventyr för att ta mig an köksgolvet som visserligen skurats blott för några dagar sedan, men som på grund av källarprojekt och treåring ser ut som Jerusalems förstörelse igen. Jag började med att plocka upp plastkatter, matrester och annat odefinierat, sen lyfte jag upp stolarna på bordet och startade dammsugaren och ... sen kom den blå röken ut. Den som är alla elektriska apparaters själ. Och när själen lämnar kroppen vet vi ju vad som händer.

Men vet ni vad, inspirerad av evangelierna och apostlagärningarna som jag precis har läst tänkte jag att det här väl ändå inte kan vara hjärnkirurgi, så jag dissekerade Mielekadavret och fann att den billiga postorderpåsen av papper var så full att den spruckit. Och påsfullhetsindikatorn på dammsugaren hade ingenting sagt. Ut med påsen och filtret, fram med b-dammsugaren, suga rent a-dammsugarens abdomen och in med ny påse och nytt filter. Och in med lite ny blå rök. Dammsugaren heter numera Lasarus. Och jag bugar, mottar lite fiktiva applåder, dammsuger vidare och svabbar golvet ovanpå det. Vilodagen till trots. Men nu tänker jag sitta ner och helga den en liten stund.

Lågkonjunktur

Jag står inte så högt i kurs just nu. Stikkan Andersson vet vad det handlar om när det bara är pappa som duger. Å ena sidan är det väl på tiden - och de två insiderbusarna njuter i fulla drag av varandras sällskap. Å andra sidan är det lite trist att mötas av utbrott över att fel förälder hämtar på dagis.

Fast nu, där insidegänget har åkt på ärenden och jag har huset för mig själv är det inte så illa. Och dessutom är jag ju bäst i heeela väärlden.

Råddigt

Det ser ut som fuck och gonatt hos oss. Och jag ser att Nora har förädlat en bok som jag lånat av min professor med nätta små kulspetskrumelurer. Eller egentligen inte särskilt små. Eller ens nätta. Nå, lite frukost napaan och sen tar jag itu med råddet. Och belönar mig med resten av min vuxenglass.

Vilken enastående kreativitet!

Tänk vilken fantasi man måste ha för att vara produktutvecklare. Här har jag varit en normal tuppanvändare i nästan 34 år och har inte ens kommit på tanken på att det skulle vara jobbigt att källsortera pappkärnan i tuppappersrullen, alternativt bara slänga den i soporna. Eller bränna den. Och här kommer produktutvecklarna med en produkt som jag inte ens visste att jag behövde! Jag har ingen fantasi. Men tur att gänget på Lotus har det.

Tänk vad coolt att kunna lägga på sin cv att "Det var jag som uppfann flush and go-toahylsan. Sug på den, ni!"

Välkommen! Här är sopborsten, känn dig som hemma!

Vi har ett utmärkt dagis. Ett par fredagar per månad öppnas porten mellan lilla och stora sidan för ett par timmar så att alla barn får leka var de vill och med vem de vill, oavsett ålder. I morse när vi kom stod tre små killar och hängde tvätt, sopade och strök. På golvet satt föreståndaren och konstaterade: Hej, Nora! Kom och hjälp pojkarna att städa!

Jag vet  inte om vår städningsobenägna unge valde att delta i hemleken, men här har vi bara ett exempel på att det här med genus inte behöver vara så förbannat svårt. Inte nödvändigtvis. Det räcker med bra daghemspersonal som är lyhörda för vad barn verkligen vill göra och låter dem hållas över ålders-, köns- och färggränser. Snart nog lär sig barn, tyvärr, vad de förväntas verkligen vilja göra. Men dagis ska inte styra in dem i fållor. Och inte föräldrar heller.

Vin till maten

Jag kom hem vid sjutiden i går kväll, mina kära ännu senare: de hade varit på äventyr tillsammans. Ur kylen plockar jag det mest lättlagade min matleverans hade att erbjuda och det blev kycklingsaltimbocca (kalvvarianten hör till mina favoriträtter) med varm sallad på körsbärstomat och sockerärter. Och färsk spaghetti. Ett litet plopp senare hade vi trollat upp en vinflaska, ett litet skrap senare stod ett tänt ljus på bordet och sedan var det fest. Nora älskar vid det här laget "rutig mat" (grönvitrutig, inte rutten på dialekt) så hon var lycklig, medan Simon och jag suckade av välbehag och knappt gav oss tid att tala med varann. För att riktigt komplettera lyxen avslutade jag med ett par skedar vuxenglass. En burk ingen annan i familjen gillar, så jag får ha den helt för mig själv!

Ge mig ett glas vin till maten och jag somnar som en sten. Bredvid en liten snusande gourmet. Vin till maten är en fälla: jag får ingenting gjort mera den dagen. Men det kanske inte är meningen alla dagar. En trött kväll som hade alla ingredienser för en praktkatastrof blev nu ett minnesvärt torsdagskalas. Och fredagen, den är utvilad och glad. Skål för det!

Felringning

Jag åt pizza med en vän till mina svärföräldrar i dag. Hon hade haft födelsedag och eftersom jag gillar henne tycker jag det är dumt att vänta på att svärföräldrarna sammanför oss utan bjöd henne på lunch. Under lunchen kom vi att tala om en gemensam bekant, en kollega till mig, som man inte ser röken av för hon sitter hemma i Lovisa och skriver avhandling. Det vi hade att säga om henne var väl egentligen mest att vi tycker om henne.

Ett par timmar senare ringde hon mig. Oavsiktligt: egentligen ville hon åt sin man. Vi hade ett bra samtal och hon önskade att hon också hade varit med på pizza. Det slutade med att jag avkrävde ett löfte om ett nytt telefonsamtal snart, avsiktligt, för att meddela att hon är i storstan och vill äta lunch med mig. Så kan det gå.