Året som börjat

Gott nytt år, kära vänner! Det har börjat bra. Och förra året som var så råddigt och kaotiskt slutade bra.

Julen firade Nora med mig. Simons och min familj har haft jularna synkade i många år, och vi är dessutom synkade med våra syskon. Så trots att Nora hade pappavecka var hon med mig på julafton och juldagen. Tredjedag jul firade vi alla tre hos Simons föräldrar. Det känns alldeles fantastiskt att det redan kändes okej för dem att bjuda in även mig på julmiddag, och okej för Simon och mig att tillbringa en eftermiddag tillsammans. Och vi har ju redan tidigare märkt att det är viktigt för Nora att hon ibland får umgås med båda sina föräldrar samtidigt.

Det var tungt, jag vill inte sticka under stol med att jag var emotionellt ganska färdig när jag gick hem, men framför allt var det riktigt, riktigt genuint roligt. Jag tycker så mycket om hans familj och det känns fint att den kontakten kan bestå.

2015 har börjat socialt. Jag stod, som vanligt kan man väl nästan säga, värdinna för nyårsfesten och det var ett härligt kaos av vänner och ungar. Unga vänner. Sedan har Nora haft kompisar och kusiner på besök, och en hel kompisfamilj var här och åt raclette. När hon åkte till Simon blev det tyst och ensamt men ingalunda ledsamt. Egentligen. Jag har simmat och promenerat och jobbat och läst vid brasan, och levt precis så vuxet som jag vill. Nåfan det är tisdag. Det är två dygn sedan hon åkte. Jag hinner långledas hundra gånger om, men faktum är att jag har det ganska trevligt med mig själv.

Jag och jag är goda vänner.