Katten gör som han gör, är försvunnen i ett par veckor i sträck och återkommer när han är hungrig och bajsnödig. Vi vill inte släppa ut honom, för han försvinner, men sedan står han vid ytterdörren och skriker en natt och vid fyratiden släpper vi ut honom, desperata efter att få lite sömn. Förra veckan hittade vi honom på hittekattshuset - något hjälpsamt spån hade först hållit honom i en vecka i hopp om att ägarna på något synskt sätt ska hitta dit. Så ofta som herr Guy-katten är på luffen är det ingen som tejpar upp några lappar i kvarteren, då skulle vi inte göra något annat här i huset.
Men nu har han halsband med telefonnummer. Det förra hade valsat iväg någonstans. Så vi släpper ut honom varje natt och de senaste dagarna har han kommit tillbaka varje morgon. Och det går bättre och bättre med honom och hunden för varje gång han kommer tillbaka.
I går morse hade han kräkts upp två halvsmälta möss på vårt utebord. Jag hann inte städa undan dem för jag märkte de oaptitliga byltena när jag skulle gå till tåget. Oaptitliga för mig - i högsta grad aptitliga för kråkorna, som gladeligen hade städat upp de redan en gång ätna mössen när jag kom hem från jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar