Teneriffa

Teneriffa är det nya Thailand. Och det gamla med, för den delen. I år verkar det som om det är dit alla drar, så också vi. I söndags kom vi hem och landade i en värld som behövde skottas. Resan var mycket fin. Vädret var kyligt för årstiden, det vill säga på ömse sidor om tjugo och inte shortsväder förutom de två sista dagarna. Vi lyckades också pricka det första regnet på ett och ett halvt år, hur sannolikt är det?

Vi började semestern i Puerto de la Cruz, en trivsam gammal stad med en supermysig restauranggata. Vi bodde lyxigt med havsutsikt och balkong högt upp, i hotell med pool. Om vädret var klart under eftermiddagens varmaste timmar gick det att sola och bada där, men vi gick inte längre i än till knäna. Vi hade fantastiska djurparken Loro Park på promenadavstånd, så en av dagarna tillbringade vi givetvis där.

Parken är stor, vi var där en hel dag och hann ändå inte med vare sig hajar eller pingviner, men i gengäld var vi där med en treåring som var fascinerad över allt och inte så snabb. Är man mer blasé hinner man kanske se det hela. Späckhuggare, delfiner och sjölejon bjuder på show flera gånger per dag: magnifikast var späckhuggarna men sjölejonen var helt oemotståndliga. Djuren har stora burar som inte ger ett särskilt burlikt intryck och åtminstone aporna, sjölejonen och reptilerna såg ut att ha helt tillfredsställande burar.

Efter ett par dagar tog vi bussen ner till Playa de las Americas. Där mötte vi mina föräldrar som hade hyrt in sig i en dams bostad via internet. Lägenheten låg på bottenplan i ett bostadskomplex med pool, vi hade två sovrum, ett badrum, öppet kök/vardagsrum och en patio som tyvärr mestadels låg i skuggan. Frukosten gick ändå utmärkt väl att äta där.

Mest tog vi strandpromenaden åt olika håll, satt på uteserveringar och nyttjade bostadskomplexets vackra poolkant. En dag lämnade vi Nora med monni och offa och hoppade på en skandinavisk gruppresa upp till vulkanen Teide. Men ett säger jag: Gör inte det! Resan kosar tio euro och lunch med vin ingår. Vi insåg att det måste finnas en hake någonstans, men inte hur ful haken var. Först åkte vi till en ocharmig konferenssal, luftkonditionerad så till den grad att jag var tacksam över att vi packat med oss våra varmaste kläder och dessutom en filt. Där tvingades vi höra på en 45-minuters demonstration över madrasser och sängkläder i ull! När demonstrationen var över fick de som ville handla säng, efter ytterligare ca en halvtimme fick vi vår rätt andefattiga lunch och en halv flaska vin per man. Vi delade bord med ett mycket trevligt sextioårigt par från Kimito, så sällskapet var det inget fel på. Men alla förhoppningar om att få äta en trevlig luch i bergen kom helt på skam. Sen for vi upp på Teide och såg det otroliga vulkaniska månlandskapet en liten stund innan vi forslades till en krog där man kunde äta mandeltårta och dricka kaffedrinkar, i och för sig alldeles trevligt. Och sen åkte vi en snabbis till Santa Cruz (de är förtjusta i sina kors, de där katolikerna) där vi precis hann ut ur bussen, ta en kaffe och springa tillbaka innan bussen skulle åka. På vägen hem fick guiden ännu för sig att försöka kränga krämer, vilket vi om möjligt var ännu mindre intresserad av än deras yllesäng. Till all lycka var det dagen det valde att regna vid kusten, så vi missade inget sensationellt. Och Teide är sevärt.

La Rana var den bästa restaurangen. Inte helt billig, men med en bra meny för alla smaker och en dessertlista som ger en seriös beslutsångest. Den bästa desserten bjöd ändå el Cedro på: flamberade jordgubbar. De hade också den barnvänligaste personalen och skämde bort Nora så att man skulle tro att de faktiskt visste att hon är världens åttonde underverk. Den allra bästa middagen åt vi ändå i vårt eget kök. Mamma hittade otroligt god filé som Simon stekte till fulländning. Desserten var en perfekt mango.

Teneriffa rekommenderas som den som vill ha värme och sol. Vill man ha riktigt varmt när det är som kallast och mörkast här måste man ändå resa längre söderut. Det är inte något särskilt exotiskt resmål, men är alldeles ärligt i sitt uppsåt. Man får vad man väntar sig så länge man undviker madrasskrängande fuskexkursioner. Jag hade gärna stannat lite längre!