Pilska fåglar

I natt låg jag sömnlös i ett par timmar och precis när det började kännas som mest tröstlöst hörde jag koltrasten lite svagt sjunga en efternattssång. Många timmar före gryningen, blott halv fyra på morgonen. Jag trodde jag hade inbillat mig men nej, koltrasten var det.

Och nu i eftermiddags var det spillkråkan som tutade ut att det nog blir vår i år med. Kanske den här bloggen lyckas vakna ur sin vinterdvala.

Flervalsfråga

Vilket av dessa såg jag i dag när jag åkte pulka:
a) en lappuggla
b) en tvåhundraeurossedel som låg i snön
c) ett svenskspråkigt barn i lågstadieåldern som hette Glenn?

Hosianna

När jag kom hem från jobbet låg det palmblad i tamburen. Tengilshunden ville av allt att döma ge mig ett välkomnande som passar en fridsfurstinna. Några mantlar hade hon inte lyckats riva ner, men hon är ju dvärgschnauzer och lite kort i rocken. Jag uppskattar gesten men lamenterar att vi nu bara har två presentabla krukväxter kvar.

Varför det heter benji i Finland

I Finland heter bungyjump att hoppa benji. Egentligen heter det så på finska, men inte sällan hör man också finlandssvenskar tala om benjihopp. Jag har tyckt det är lite lustigt - jag minns en film i min barndom som handlade om en bortsprungen hund som hette Benji, och tänkte att det dödsföraktande gummibandshoppandet och familjefilmen kom till Finland ungefär samtidigt, men att något någonstans gick lite i kors. Så här ser Benjihunden ut:


I dag kom jag mig av någon anledning för att rota i huruvida det egentligen är hunden som är upphov till denna finskans (och följaktligen kvasifinlandssvenskans) lilla egenhet, och läste till min bestörtning att orsaken är betydligt mindre töntig. Det är nämligen så, det vet finska wikipedia berätta så det är säkert sant, att hoppeskuttandet kom till Finland via Frankrike. Och där stavas det benji - uttalet liknar engelskans (och även svenskans) uttal av bungy (eller bungee). Fast med tyngden på den sista stavelsen, förstås. Och den stavningen har finskan anammat, och ett helt nordiskt uttal av ordet benji, som inte alls påminner om det engelska. Som i sin tur inte alls kommer från det språk man talar på Vanuatu, där grenen har sitt ursprung, utan från västengelska dialekter där bungee ursprungligen var ett adjektiv som betydde något tjockt och knubbigt, men som sedermera kom att betyda suddgummi. Betydelsen försköts ytterligare till att betyda gummiband i nyzeeländsk engelska, och har åtminstone sedan 80-talet lånat sitt namn åt bungyjumpet.

Det första moderna hoppet gjordes år 1979 av studenter vid Oxford som hörde till en klubb som sysslade med farliga idrottsgrenar, medan det knasigaste hoppet gjordes 2008 då en man gjorde ett trettiometershopp (inte särskilt högt) med hjälp av ett gummiband som endast bestod av 18 500 kondomer. Det visste vi inte att vi ville veta, va?

Källa: Wikipedia på olika språk

Smör och granbarr

I morse huttade jag ut det lilla som fanns kvar av vår julgran. Det stora som fanns kvar var drivor av barr, som jag skyfflade upp och hällde i roskis.

Tengilshunden hade påpassligt nog hittat en tom smörask som hon slickade ren och bokstavligt talat smorde kråset med. När hon sedan doppade skägget i soppåsen fick miljarder nyuppsopade granbarr ett rent magnifikt fäste, så nu har jag en hund som ser ut som en ent.

Och snart nog miljarder granbarr på golv och i soffor igen. Tur att man är bohemiskt lagd.

Bästa sortens kappvändare

I fredags tog jag ett rätt sent tåg hem, och någonstans vid Böle ungefär hörde jag en man med hög röst dundra "Suomessa puhutaan suomea!" (i Finland pratar vi finska!). Repliken var riktad mot två ryska män som samtalade med varandra på sitt modersmål. Jag, som precis avslutat ett ingalunda viskat telefonsamtal på svenska höjde min röst och kontrade med "Suomessakin puhutaan just tasan sitä mitä haluaa" (också i Finland talar var och en precis vilket språk den vill), varpå en annan kvinna hojtade att karln skulle göra klokt i att själv lära sig några språk.

Varpå mannen vände sig till ryssarna och bad om ursäkt, förklarade att han skämtat och inte hade menat något illa.

Taffligt, ja, men ändå ett u-sväng i rätt riktning.

Spira ensemble

Spira ensemble är namnet på en ny kör som startat i Helsingfors. Och jag sjunger med! Det gör också Simon. Och min syster och hennes sambo och en hel drös av mina bästa vänner. Och en massa andra. Här har jag gått och mentalt känt mig för var jag skulle ta och sjunga in, och plötsligt blir jag inbjuden till en alldeles ny kör med idel bekanta, dirigerad av fantastiska Kari Turunen. Vi övar en dag i månaden och ska ha ett par konserter i vår, och det finns planer på resor och annat skoj. Vi övade i går, jag var hemma tre i natt. Så kan det lätt gå.

Det enda som förmörkar min körförälskelse är kläderna. Någon kunde tycka att svarta byxor och svart överdel med färgglada accessoarer är en utmärkt idé. Men denna någon är inte född i jeans. Jag känner mig satans obekväm i vuxna byxor trots att jag är 36. Blir helt hjulbent dessutom, och det är fullständigt slöseri med min jeansröv. En omtänksam medkorist upplyste mig om att jag kan ha snygga svarta trikåer och en nätt tunika vilket är ännu mer osannolikt att jag ska dra på mig men något får det bli.

Gud vad jag saknar de mörkblå nylontälten, plötsligt. Eller sjömansklänningen i storlek one size fits nobody.