Jag har sett fram emot denna vecka länge. Jag har äntligen fått en massa grejer som är orelaterade till avhandlingen ur händerna, så det är bara att sätta sig ner och skriva. Full av inspiration lämnade jag Nora på förskolan, lämnade bilen på verkstaden (den årliga bildöden inträffar numera tre gånger per år - så fort jag har inkomster igen ska jag börja bilspara!) och körde till jobbet. Där hann jag bara träffa mina nordkursare, som denna vecka undervisas av en annan lärare, för att ge dem lite allmän information och påminna dem om att jag är på plats i mitt arbetsrum hela veckan, innan telefonen ringde. Det var förskolan. Enligt de papper jag hade skickat in var Noras sista förskoledag i fredags. Nu har hon alltså sommarlov.
Hur i helvete tänkte jag när jag fyllde i den blanketten?
Nästa vecka klaras av med hjälp av mormor och morfar. Denna vecka skulle jag ju jobba. Så det ryker.
Det blev till att åka och hämta en förbryllad med glad Nora. Nu har vi läst ett kapitel Potter och hon sitter och pysslar. Och jaja, jag SKA ta tillfället i akt och jobba. Jag är ju grymt inspirerad och vet exakt vad det är jag ska göra. Och det finns ungar jag kan låna som kan leka med Nora, och föräldrar som gärna lånar min unge för att vara sällskapsdam åt deras barn. Det blir bra. Men min egen idioti upphör aldrig att förvåna mig.
Men faktum är att jag aldrig i hela världen varit så disträ som nu när jag är på slutrakan med avhandlingen. Jag har inte koll på veckor och dagar, ingen som helst koll på kalas, föräldramöten och tider. Hur skyddar man en vuxen person från den själv? Om det här inte var så läskigt skulle det vara komiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar