Vår trimmare har flyttat till en annan stad, så det blev läge att hitta en ny salong. Den här drivs av några prisbelönta ryskor med en rolig webbplats och bra priser, så jag beslöt mig för att låta Julia trimma Tengilshunden som började se ut som en isbjörn med dreadlocks.
Jag var med hela tiden, för jag tycker det känns tryggare för hunden - jag menar, att bli plockad är en lite smärtsam upplevelse och att plockas av en främling utan att matte är med måtte vara etter värre. Och ont gjorde det, för Julia är bryskare än Ninni även om hon var trevlig och verkade enormt proffsig.
Nu har jag en gris som är hälften så stor som min hund, och så renplockad att skinnet glöder rött under den korta päls som finns kvar. Hon är enormt söt, ögonen framträder så tydligt och hon ser ut som Tintins Milou. Men varje gång jag går nära henne med något obekant i händerna (t.ex. ett måttband för nu behöver hon plötsligt en jacka och jag behövde veta hur stor) kryper hon ihop av rädsla för mer pina.
Stackarn.
Hon är placeringstik, vilket betyder att hennes uppfödare eventuellt vill göra en kull valpar med henne. Tills det sker ska hon trimmas som en utställningshund, för att pälsen ska ha den karaktäristiska schnauzersträvheten. Den dagen hon blir min på riktigt kommer hon att slippa plockandet och får klippas i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar